Inte ofta man ser utställningar man tänder på - men i förrgår hände det i alla fall.Då jag fick se så underbart tunga tavlor av denna Catherine på västkusten. Född under sista delen av kriget 1941 i Paris,men flyttar till Stockholm som många andra kulturknuttar i branchen.Hon träffade en fransos och sen var det klippt.
 
1970 sadlade hon om då det blev tröttsamt o idéfattigt i Bokbindar verkstan - och 1976 kom den första vernissagen på galleri Händer i huvudstaden,och fick massor av beröm och käcka utlåtanden av publiken och alla vännerna.Det var mest stilleben /uppställda föremål/hon fyllde galleriet med den gången.Sen har det bara rullat på säger hon.
 
Sen kom den abstrakta svåra stilen då hon ledsnat på godtrogna landskap,hon lät färgen bestämma tavlans innehåll helt enkelt,och där formen blir så bestämd.Sen efter nåra år går Catherine tillbaks till landskapen igen då de utgör en klassisk hållning och de bästa jag såg var just de "mörka sugande landskapen#i dova färger..
 
Påminner mig en del om hårdingar som Schiöler,och Ivarsson i tonerna,och ett oblygt sätt att sätta dit färgerna så de talar till en stående publik faktiskt, ja jävlar så underbart få se såna tavlor igen...Inte många som kan måla på detta formligen uttrycksrika sättet då måste man nästan springa till närmaste muséum igen..?Ja tre tavlor som jag kunnat ta med hemåt,,men just dessa satt det röda lappar på som visar att de är sålda...så jag gick tomhänt vidare.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress