Bland de första gångerna jag såg Munchs expressionistiska dukar var i Oslo (före detta Kristianstad)som staden hette sedan åtminstone 1924.Motiven var ofta arbetarmiljöer påminnande en del av vår egen målare A,Amelin om ni kan minnas honom som kom utifrån Öarna där kring Orust...? Men norrmannens bilder är ej så grova,och utmanande som herr Amelins var,ja det är åtmintone mina upplevelser av båda gossarna.

 

Och så är Munch ett betydande namn inom måleriets 1900,tal och därmed en mer känd människa i det avseendet & som lockar (o speciellt numera)kapitalisterna till köp där de sedan gör fina fortsatta försäljningar av hans tavlor.Det här kallas i regel för konstsamlare,men tusan vet om det inte är pengarna som lockar mest? Så de tavlor jag kom att bekanta mig med när det gäller E,Munch fanns på museer och en del privata gallerister.

 

Och det här med rika individer och deras affärer i konsten ogillar jag verkligen.Inte av avundssjuka precis,men av hanteringen av konsten på den fria marknaden.Skillnad vore om de var "intresserade av hantverket"i konsten då skulle det finnas vissa ursäkter...men som det blivit i vår del av världen blir det ej rätt mot vare sig konsten,eller de gamla mästarna..Jag har sett det och hört konsthandlare berätta en del om våra egna målares utsatthet.