Köpte för ett par dagar sedan boken/en roman/ om målarinnan Hilma af Klint som jag berört innan här.Och som jag trodde hade alla förutsättningar bli nåt bra,jag menar hon levde ett hektiskt intressant liv som kvinna i konsten.Då hon varkade för just sitt måleri i en tid när detta var ett konstigt yrkesval/eller rättare sagt oväntat val.
 
Är man så inne i den andliga världen en smula blir det ännu svårare kan man tycka.För själv insåg Hilma att tiden ej var inne för hennes bataljer med målandet på en heltid.Hennes idéer var inte mogna att skriva om menade hon Hilma af Klint - ty först 2013 fick hon postuma genombrottet med en stor utställning på Moderna museet.
 
Men här har författaren Laestadius inte hängt med i galoppen,då upplevelsen av Hilma som med avstamp i sin konst efterlämnar dokument som vill skildra Hilmas liv och person.Det blir en ganska pliktskyldig berättelse fri från både spänningar o humor rakt igen boken...Biografiska o historiska omständigheter tar bort det lilla som kunnat göras av denna berättelse om en av våra kvinnliga målare i 1900,talet.En förvirrande text som sätter in redan första delen av boken..jag blev "besviken bara".Det värsta är att det saknas psykologi o närhet till Hilma..illa illa.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress