Att Dikta.

Att dikta som jag nämnde för en tid sedan,är verkligen att hålla domedag över sig själv(gäller diktaren)det skrev Ibsen i mitten av 1900,talet.Och jag tror själv att detta yttrande gäller alla utövare av nån form av konst? Ja inom skilda områden ,för konsten är enlit min mening djupast en "moralisk fråga".Då en konstnär bör vara angelägen att rannsaka sig själv i sitt skrivande,eller om det nu gäller måleriet..musiken?
 
Och där söka sig fram till till det personliga äkta i varje konstform.,,som sen blir livsdugligt?Där menar  jag finns icke plats för kompromisser,där gäller endast det helgjutna konstnärsskapet.Jag har tidigare åkallat moder naturen som en källa till inspiration men samtidigt måste jag bete mig fritt från den o vara oberoende från den.Sedan vet vi att naturen är en fantastisk källa att gräva ur o så mångskiftande att man får akta sig för att ta emot för mycket av den?
 
Så konsten är o förblir en ytterst irrationellt område för oss alla,det gäller även människor utanför denna sfär.Jag vill helst vara en spontan målare med glada färger pålagda i mängder.men matrialet måste ändå genomarbetas.Det är mycket som ska falla på plats i en bra oljemålning,,även i ett bra stycke musik av en saxofonist.Eller som individer som skriver dikter som kan hålla sig länge länge i litteraturen...ja då blir det också konst..

Kommentera här: