AftonDikt

En dag har flytt
Och natten svingar
ut sin fana,bland
alla stjärnor...
 
Trötta människor
Vända åter hem,
från skog o mark.
Tiden är tillända.
 
Ljuset som nyss
Dog bort långt
före innan man anat,
var dagens mening.
 
Och ändå,Gud, låt
Intet här bereda-
ej prakt,ej prål,ej lust,
mig förleda.
 
Låt själen vaka
Då min trötta kropp
har somnat.Och när
den sista dagens afton
 
Åter väkomna mig
Lyft mig då upp,o Gud
ur detta mörkrets dal
till Dig i en förening.
 
Andreas Gryphius
1616--1664

Kommentera här: