Ibland tänker jag mig en text som ett anspråklöst inlägg,en sorts förklaring i vissa frågor.Och en av de människor som ofte tog debatten,o speciellt om vår tro (kristna tro)där man tyvärr ofta pratar förbi varandra.Var Affe Ahlberg som gav ut många böcker i slutet av 60 o 70,talet.Många av dem var just religiösa sökare i vår tid.som han tecknade ner i sina utgivningar. I det första tog han upp tyska filosofer som Tillich,Martin Buber o Karl Jaspers.

 

Sex essäer om tänkare/diktare vi haft i landet.Grunden är tänkare under vårt 1900,tal som han menar ej är troende men ändå intar "en öppen o sökande hållning"till just religionen,vi alltid brottas med på nära håll eller långa avstånd? I det första är vi människor funtade så att det bara finns ett "rättroger eller ett negativt sätt"och det gör att grunden,eller inkörsporten blir så mycket svårare för nya sökare i vår tid.Jag har sannerligen själv försökt.

 

En kämpande humanism är den beteckning Pär Lagerkvist ofta använde i sina tal och skrifter.Och som han preciserar i boken "den knutna näven 34"han håller sin givna ståndpunkt,så det är ingen profan humanism som bara handlar om människan som ett stycke natur.Men,någon Gud räknar Lagerkvist icke med..inte annat än som en dröm om nåt som kanske eventuellt skall komma längre fram..?Men den religiösa humanismen godkände han.