För i själva verket innebär den stajl man funnit och använt så länge ett radikalt avsteg från den där akademiska normen som som blivit nästan helig för rätt många aktörer.Ett starkt ord i sammanhanget kanske men man har kört fast faktiskt det är nog bara att erkänna,ett erkännande som känns himla bra..

 

Och det är till följd av detta nyvaknande för det mer aparta som gubbar som Hill o Josephsons sjukdomskonst nu börjar uppmärksammas på den stora scenen,och till skyhöga summor naturligtvis.Här finns svenska målare också som jag så ofta återkommit till i Å,Göransson och min favorit I.Schiöler som ni kanske hört namn på?Så jag undrar hur och om dessa två målare någonsin diskuterade eller tänkte på stilarterna i konsten? Jag tror icke de var av den nyfikna sorten, de målade bara vad de tyckte om och tyckte att en tavla skulle se ut punkt?