Så i dessa marker trivdes han med deras hårdnackade egensinne,och här kände sig Lindberg verkligen hemma nu när han även bosatte sig i urskogen.Och som jag själv upplevt det hela så är det just härifrån han gjort sina bästa målningar,det påvisade ofta kritikerna i Göteborg som exempelvis han Anderberg...

 

Man anar trolltrummorna fastän han ej var god vän med Bauer.Jag känner i alla händelser en mycket tung puls när vi för det här på tal o skrift.Man är på väg långt långt bort o långt in i sig själv sitt väsen.Här fanns tidigt den Franska touchen,den Franska nerven i hans makalösa bilder vid 80,talets början.Eller som jag många gånger upplevde hans måleri - där fanns bannemig den Isaksonska svalkan /bra skrivit av Affe/målningarna föds fram direkt på linneduken....tala om improvisation alltså.Det var som om Lindberg ville åt livet självt..det nakna,det sårbara,och det sensuella.Inte genom det stora..utan genom det lilla hos konstnären,