Ur alla krypande skuggor

gick jag nästan vilse.

I den lösa djupa..sanden.

 

Mina tygskor sög åt sig sanden

så murklorna skrattade,

när de ej fattade?

 

Förbryllad vände jag mig

mot de korta vidpinade

tallarna nära havet....

 

De bockade o tackade

för besöket -

precis så upplevde jag allt.

 

Smög sedan tyst tillbaka

när lyckan uppdagades-

I den pommerska lösa sanden.

 

Grenarna var bruna

av förtrycket-

var det för dödhavsrullarna?