En gång var kyrkan

för fattiga människor.

 

Kanske därför att vi

hade det bättre ordnat?

 

Kulturkrockarna fanns ej,

vi hade ej hört talas om dem?

 

Ibland kunde vi även se

kyrkans man i Prästen..

 

Som strålade och höll

sin inneboende glädje.

 

Men människorna i byn

såg att han tänkte på sig själv?

 

Och att Prästen ej ömmade

och kände för sin egen församling.

 

En gång,var kyrkan

för mindre bemedlade människor.

 

Men kyrkan finns kvar

mycket är förstört,av det

som en gång fanns för oss...?