Räcker inte så långt, folk vill ha intressanta o spännande dukar när de går på en vernissage.Motiven måste vara intressanta det märkte jag senast vid besöket på Mona Lodströms visning i Götet för en tid sedan.Hon målar i varma tunna valörer med solgult,orange o blått..men sen händer det inget mera? Och vad jag märkte var att formen var så intetsägande,ja själva kompositionen är busviktig i sammanhanget.

 

Färgerna ligger där de ligger på flertalet tavlor på utställningen.men det fanns undantag som tur var.Det fanns dukar som höjde pulsen en liten smula - o som engagerade också.Titlarna var mest symboliska så uppenbarligen ville Lodström försöka få igång publiken fantasi med de där luriga,litet fräcka titlarna? Så för att få ut sina tavlor bättre behövs mer grpvhuggen charm för denna härliga målarinna...?Hon har ännu gott om tid...