Oljans teknik och praktik bygger på att utövaren använder en stor mängd olika material,och redskap i skapandet av oljemåleriets bildvärld precis som för 100 år sedan.Här har ingenting förändrats som i den tekniska världen,men förändringar har givetvis lett till vissa förbättringar.Men i stort sett fortsätter målarna använde siina grejor som de alltid gjort sen tiden med Rubens från 1500-talet o Rembrandts 1600,tal..Klassikerna som vi brukar säga.

 

Det är helt logiskt att man vill använda sig av specifika motiv och göra dem efter sitt eget huvud/sin egen syn på hur bilden skall kunna slutföras? En del brukar efter en tid med måleriets bekantskap ändra stilart,och ibland lyckas man komma vidare men ibland går det fel o man hamnar i en återvändsgränd bara.Här tror jag att man gör valet att stanna kvar vid det första man hoppar in i med måleriet? Och där får sitt "eget,sin egna stil"o kan harmonisera färgerna, mot varandra o bästa grunden är att jobba med landskap i ett föreställande syfte..en bra början.

 

Det gäller bara hålla reda på Formen - Färgen - och Kompositionen? För att sedan kunna få den bästa återgivningen och främja måleriets mening o till alla nyfikna människor-dom kommer nämligen alltid att finnas med oss i alla nya tider,men med det gamla och mästarnas kunskap i ryggen är det lättare åstadkomma någonting?