Konstnär Rudolf Flinks landskap en sommarbild jag ropat in tidigare,bytte jag ram på o tänk vad en ram ändå betyder mycket.Den balanserar upp det hela och innesluter själva målningen på ett unikt sätt.Så Flinks robusta stil med flyktiga självhävdande penseldrag bekräftar bara påståendet o berömmet jag ger honom.

 

Ingenting i hans senaste målningar ser ut som om han hållt på särskilt länge,o sen tillhör han de målare som lämnar dukens ytterkanter fria vilket jag aldrig har tyckt om utan färgen ska ända ut på samtliga kanter.Men charmen finns där ändå o förgängligheten som så ofta när det gäller en veteran som Rudolf Flink göteborgskonstnären.Han var jämnårig med lilla Maj Arnell som jag ofta berättat om här på sidan.Två själar som hade samma mål att kunna försörja sig på sina präktiga målningar,så att det går runt ekonomiskt.