Och utan slut gäller ofta i mitt fördömda arbete.Det finns ansikten jag aldrig glömmer/även männens/såna som etsar sig fast på något märkligt sätt,som fastnar i skallen.Mest rör det målare/konstnärer men även en del musiker som finns i vår närhet..jag tänker på en sån som Anders Jormin i Göteborg. En musiker som nu hunnit till det 59,e levadsåret o jobbar som prof,på musikskolan i Götet. Och spelar jazzmusik med en trio.

 

Jag träffade för första gången han yngre bror i Timmele kyrka i går eftermiddag.Christian Jormin som är trummis i en liten trio från Göteborg antar jag? Jag frågade inte var de kom ifrån utan var mera angelägen om att höra vad trion skulle ha betalt för en timmas spelning på min kommande vernissage? Efter mycket tänkande sa han 12000 spänn. För en timma frågade jag...? Jaa det brukar vi få blev svaret.Då,just då förstod jag att såna frågor brukar han inte få av en publik i en kyrka..? Så jag tackade för musiken och gick snabbt ut ur kyrkan.....