Jag i frågasatte ej annat än "kan jag leva på konsten"?När jag år 1977 tog steget ut i Ovissheten,det enda som kom att betyda nåt var får jag Ihop till Hyran? Kan jag ha en bil när jag bor i städerna? Eller,kan jag få hjälp av andra krafter inom gebitet? Detta sista fick jag hjälp med först av allt....kvinnorna.Och två läkare som kom att gilla mina tavlor, och dom tjänar bra till skillnad från bildkonstnärer o musiker.

 

Den förste doktor som kom till min undsättning var den kände alkoholläkaren Calle Carlsson i Göteborg.Han beställde till att börja med ett porträtt i olja det första han gjorde,sen såg han till(såna gubbar ha makt)att jag fick en konstnärslön vilket annars hade varit omöjligt.Han hjälpte mig även med ett intyg om att slippa ha bilbältet på när jag körde omkring i städerna på västkusten. Calle sa bara,Du ska ej sitta så fastlåst Du är en fri människa.

 

Tänk,vad kul jag hade jämnt när jag uppvaktades av poliser på vägarna.De trodde ej det var sant att en grabb kunde ha såna intyg,för att en läkare hade skrivit ut pappret åt mig...Jag tror att polismyndigheten i en del fall gick vidare medmitt födelsedata för att få klarhet? Numera frågar de aldrig sen 10 år tillbaka vilket torde bero på I,vandringen?