lig improvisation,många håller med om detta även utanför hantverket.Vidare att om man inbillar sig nånting som barn,förmodade han att man är en narr med pretentioner? Kan det verkligen vara så?
Sandbergs tavlor som jag tittade på senast i Göteborg liknade oemotståndliga improvisationer -och var verkliga små smycken, han behärskade inte bara oljefärgen utan även ordet när han ibland skrev små stycken.Efter fyra år med lärare Bjurström på Valand och en misslyckad debut kom han litet snett en tid med måleriet,men trösten blir mötet med Ivan Ivarsson koloristen som tidigare gått på målarskolan. Dessutom blev Sandberg mycket nära vän med en sån som Kylberg och rycks med av dennes iver att fungera som målare helt enkelt.Det är vid den här tiden det händer något intressant med hans måleri...han tar intryck av Pierre Bonnard vilket man kan se i hans bilder.
Det var här Sandbergs konst blev mäkta intressant för den svenska allmänheten.Även arbetar,författarna kom att se Sandberg som en Bad Boy och måleriet kom att uppmärksammas även utomlands där de ställdes ut.Och med sig här fick han kompisar som Ivarsson - Schiöler - Å.Göransson - som alla var utpräglade sensualister.Under sina sista år gör han en vändning tillbaka till 30,talets produktion nu "med stramare form o kärvare kolorit"men de bilder Sandberg gjorde på 30 och 40,talet är hans bästa period helt enkelt och de tavlor som står högst i kurs nu 2013.
F,1902 D,1972 En av vårt lands främsta målare-