Jag flög uppåt

och kände mig fullkomlig.

I bristen på kännedom

om målandets konst,

 

Efter en stund kom

jag litet högre upp.

Märkte det inte..

men sen förstod jag.

 

Pärmarna var tunga

och hårda som stål-

Gud,vad här skrivs

om de stora mästarna?

 

Oj tänkte jag

man ska vara känd

för att vara tryckt på

dessa vackra sidor.

 

Där räcker ej va medelgod

och en vanlig enkel människa-

som ändå drar sig fram..

utan att ens tänka på skam?

 

Det är det som är hoppet

om det goda på alla sidor,

Där vi kämpar i jämmerdalen

mot svek,förbannelser o kvalen?

 

HE