27 februari 2013

Tidnings-döden.

Allmänt

I slutet av 60,talet och en bit in på 70,talet började många tidningar i landet få det svårt. Här försvann Aftontidningen som Stockholmarna gillade så bra. Sen följde Morgon-tidningen efter där och året senare Ny Dag, men att sedan Arbetaren skulle förvandlas till nån slags veckotidning gav ingenting åt läsarna. Men den svåraste förlusten var givetvis Stockholms-tidningen som jag alltid hade i väskan när jag vistades i staden, där fanns om utställningar och de konserterna man ville gå på i stora annonser som ej gick att missa om man öppnade tidningen.
 
Fanns det något positivt i att alla de här tidningarna bara försvann? Men en sak är säker - att om det finns för många tidningar i ett område som Stockholms stad och landsorten tre mil utanför,blir klimatet att överleva kärvt för att inte säga omöjligt. Redan då i början av 70,talet fodrades det stora resurser för att kunna driva en tidning en dagstidning och även om de försökt minska på personal och andra nerdragningar hade det sannolikt bara varit för några år fram mot ett 80,tal? Och de tidningar som var mindre partibundna klarade sin ändå litet bättre, men nack-
delarna var oerhört många när en sådan service bara försvinner för människorna.
 
Det värsta var väl att den samhällsdebatt som var igång här avtog helt nästan -och sånt är aldrig bra i en demokrati sade pappa Erlander ibland i den svartvita burken. Detta växelspel mellan folket och partierna & stadsråden ville vi ju ha kvar naturligtvis fattas bara annat. Där hämtar folket näring och kraft för att kunna motsätta sig politiska beslut och diverse utspel som exempelvis "rösterna om högertrafiken"som blev en stor jävla bluff från politikerna.
 
Men dagspressen i dag är lika viktig om än papperstidningarna håller på att gå under
men de kommer ej försvinna, utan de större blir kvar i annan form, och så finns de på nätet förstås.
Numera har jag DN - SVD -och två lokala tidningar kvar resten läser jag via datorn.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress