Inom konsten och grafiken förekommer porträttet som en grundsten - och inom just den grafiska konsten har det en alldeles särskild plats.Det har jag uppmärksammat under åren jag hållit på med konsten och sett Grafiska Sällskapets många utställningar i Stockholm & Göteborg. Inte minst den historiska återblicken med Grafisk konst.

 

Historiskt sett hänger porträttet som genre samman med det stora intresset för just individen. Porträtten i Grafiken fick tidigt ett stort intresse av såväl utövaren som publikt,och ett uppsving för tidiga utövare som Robert Nanteuil och fransmannen Claude Mellan som även jobbade med kopparstick, något jag själv ej tycker särskilt mycket om.

Vad sådana mästare som vår egen Anders Zorn och Rembrandt kunde åstadkomma i denna teknik vet vi redan.Det visade galleri Småland i somras med en fin Zorn-utställning i den lilla staden Alvesta.

 

Det är under renässansen som "självporträttet dyker upp"som självständigheten själv?Visst hänger det samman med konstnärernas utveckling & intresse i bildskapandet - men det har sannolikt ochså att skaffa med människans ökade medvetenhet om just sig själv? Det blev intressant att avbilda människor helt enkelt. Och Zorn var vår mest berömda konstnär & säkert även vår mest internationella porträtt-målare när han reste till Amerika tidigt och målade presidenterna. Jag har sett fantastiska oljemålningar av herr Zorn och inte minst dessa fagra porträtt.